Igår kväll hade jag en liten deppig svacka. Låg i sängen och skulle sova och började fundera en massa. Såg ena massa slimmade, smala och vältränade tjejer på hela instagram, tumblr osv. Då gick allt bara över mig. Kändes som om det inte har hänt något alls på min kropp. Att jag såg ut precis som innan jag började träna. Fläskig med noll muskler. Skinnyfat med platt rumpa, små axlar och celliliter. Allt jobb och slit jag har hgjort för att komma dit jag är idag kändes bara förjäves. Helt i onödan typ. Har alla såna svackor eller är det bara jag? Ibland tycker jag att jag ser presis ut som min "före-bild" (som ni kanske inte sett än om ni inte kollat min tumblr).

 

Imorse när jag vaknade tog jag fram den bilden och insåg att jag visst har utvecklats. Både fått mer muskler och blivit starkare. Försten hade jag inte blivit fet över en dag heller. Dock får man inte glömma alla andra positiva utvecklingar som inte har med utseendet att göra. Jag kan lyfta tyngre, springa längre, mindre sug efter onyttig mat, gladare, bättre självförtroende, kläder sitter bättre, orkar mer i vardagen, bättre konsentrationsförmåga osv. Större/synligare muskler är inte det enda framstegen som kan mätas. Man glömmer dock lätt bort alla de andra viktiga sakerna. När jag väl funderat en stund insåg jag att min lilla "ångest" kanske inte var riktigt sann. Men detta är en resa som inte är slut än. Jag jobbar på att bli starkare (båda på utsidan och insidan) och den resan har sina upp och ned. Men att ge upp är inte ett alternativ. Jag ska fortsätta kämpa och jobba hårt. Innerst inne vet jag att jag bör bygga muskler även om jag glömmer bort det (typ varannand dag haha) och vill tappa fett istället. Jag vet att jag inte behöver gå ned något. Då får jag gräva långt där innte bland tankarna och kommer tillslut fram till att smal inte är mitt mål. Mitt mål är att bygga muskler och bli stark som en björn. Det vet jag innertinne men det är lätt att glömma bort ibland. Jag jobbar och kommer att få jobba på att ändra mitt tanke 

sätt. Det är svårt och jobbigt men det är mycket lättare när man har en underbar pojkvän som hjälper och stöttar mig varje dag. Och ett stort tack till er endra som ger min fina kommetrater både här på bloggen, Instagram och Tumblr <3